som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

En orkeslös vecka, och idag, en fruktansvärd orkeslös dag.Tack gode gud för att jag har två lediga dagar från skolan. Mina dagar har inte sett ut mer än att jag haft One tree hill maraton, druckit määängder av te som vanligt och tänktänkttänkt och övertänkt på så himla mycket och lyckats åter igen förstora små händelser till något katastrofalt. Jag har verkligen känt mig totalt handikappad.

Det här med svartvitt tänkande borde inte få existera. Från att ena sekunden vara superlycklig, motiverad och se allt det goda och ljusglimtar i en situation till att nästa sekund se allt det där negativa, låta det positiva rasera och hata för att låta tankarna spinna iväg och leva sitt eget liv om hur nattsvart allting kan bli.
För att sedan återgå till att se en ljusglimt. Det är så svårt att välja strider ibland när man inte känner sig kapabel till att kunna förstå det som händer runtomkring en.

Men, Idag orkade inte jag lyssna på alla dumma tankar, har haft så många sömnlösa nätter och det är så himla mycket som har lidit utav det här, så. I morse slängde jag mig i hammocken, mjukiskläderna på, startade musik och läste i timmar. Nu kan jag andas igen. Jag har små projekt jag har velat genomföra i månader nu, både med min fotografering, mitt novell-skrivande, kläderna jag sy. Så idag, i morgon och resterande av helgen tänker jag göra allt det där som får mig att må bra. punkt.