Svar om opålitlig uppdatering på bloggen!

Jag har haft så mycket att tänka på, har haft fullt upp med tankar känslor och massvis av skrivande för att sortera ut saker och ting. Jag kommer uppdatera mer om veckan och planer! Bloggen lever ännu! Nu sitter jag i bilen på väg upp till Liseberg med min underbara Camilla och hela behandlingshemmet! 

Jag kommer att uppdatera om intervjun och jag har inlägg om psykisk ohälsa, självskadebeteende och ätstörningar som skall upp på bloggen inom kort så håll utkik!

Nu ska jag fortsätta med Mein kampf som jag skjutit upp på så länge, surpla kaffe och krypa in i min mysiga filt och lyssna på hög musik. Puss på er. 

En otålig, sprallig Sarah!

Såhär har jag sett ut under dagen på stan med överdrivet prickiga kläder och panda-skal när jag vandrat omkring och bollat massvis med mig själv och mina tankar.

Jag väntar svar på så mycket, jag är på gång med praktik och jag har så mycket annat fint på gång att göra redan att snart kommer spricka av glädje. Åh jag ska dela dela när jag har klartecken och allt det där. Jag ska på min första intervju på torsdag för ett volontärarbete däremot som är helt spikat nu! Och det känns så himla himla bra och vackert så det kan inte bli bättre. Och jag är så himla nervös men framförallt, lycklig inför detta! 

2012 vägrade jag lämna behandlingshemmets väggar för världen utanför verkade så skrämmande och där ville jag inte vistas. Skrämmande tycker jag fortfarande men med små små steg ger jag mig in i livet igen, för en vacker dag vill jag också hitta min plats och min mening med livet. 

Det är så VÄRT att STÅ EMOT rakbladen.

Efter en natt med tankar, ångest och en falsk längtan efter självskador har idag blivit min vändning. Jag har egentligen haft massvis att uppdatera på bloggen, (som kommer nu inom kort!!) men som har förfallit nu när det har varit turbulent i min vardag. Och, som jag delat med tidigare så har jag fått igång projekt och ska på intervju på torsdag! åhåhåhåhåh är så himla lycklig. Och inom kort har jag förhoppningsvis en praktik-plats OCKSÅ! Tänk att det faktiskt kan vara så att man kan bli glad igen, även om man inte självskadar. För det blev jag, idag är jag glad och jag rörde inte ett enda rakblad i min hemska natt. 

Hade jag valt att självskada i natt så hade jag mått lika dåligt idag, det hade blivit en stor hemsk ond cirkel och då hade jag inte skrattat idag, jag hade inte gått i kortärmat idag på grund av värmen och jag hade verkligen inte kunnat göra det som gör mig lycklig om jag hade valt självskadan. FRIFRIFRI! Så ikväll, fram med boken, jag ska skriva ner allt det lyckliga i mitt liv idag och läsa det nästa gång jag får de tankarna och åter igen påminna mig själv om att ångesten kan gå över UTAN destruktivitet.

Jag idag:

Ny-shoppat åh:

Och jag är min egen räddning

Jag har fått stå ut de plågsammaste månaderna på länge och längtan efter rakbladen har varit så starka, så himla starka. Jag har känslomässigt nått botten igen av svarta, svidande, hjärtskärande känslor. Rakbladen har "bara" funnits i tankarna men de har varit fruktansvärt många lockande ångestladdade känslor efter dem. Och efter varje tanke säger jag till mig själv att tankarna är okej, och att det är starkt att jag enbart låter dem vara tankar.

Två viktiga människor har slutat jobba på behandlingshemmet, den ena var tuffare än den andra då det är en hel smärtsam historia inblandad och mitt i detta fick jag säga adjö till en avliden vän. Och förvirrade Sarah har fått mer klarhet i allt det kaotiska. Bara jag kan rädda mig sjäv. Så har det egentligen alltid varit men ibland är det så djävulskt tufft att leva i det eftersom jag har alltid levt i en bubbla av att bli fångad när jag faller. Det är plågsamt att det ska krävas dessa händelser för att jag ska inse ännu mer, att jag måste tänka om, tänka på att det är jag som är min egen räddning, speciellt nu när dessa saker händer.

Och det känner jag är viktigt att tänka på och det är så bra att jag lärt mig efter att blivit lämnad så många gånger i mitt liv på olika sätt och vis, vissa gånger på grund av mig och mitt mående och vissa gånger har det inte ens haft med mig att göra. Det var kaotiskt att leva med att jag konstant anklagade mig själv så fort någon försvann ur mitt liv gångerna det inte var mitt fel, men då hade jag inte lärt mig ännu att det väsentliga är att jag håller fast kvar vid min starka sida av att kämpa. Men det är läskigt att inse att man måste vara stark för sin EGEN skull. Det är alldeles för viktigt att komma ihåg att ens eget liv är det viktigaste. Jag behöver höja mina ord, inte min röst. Alltid. Och jag får aldrig glömma det.

Och det underlättar att alltid ha Marilyn manson vid min sida.

Tofu-gryta

Jag har verkligen dille på tofu just nu, så jag letade runt efter ett recept på en gryta men som jag freestylade lite med och lyckades få till det :D

Det blir cirkus 4 portioner

2 tredjedelar av kung markatta marinerad tofu

Oatly havredryck 250 cl

2 msk sambal olek

1 msk ketchup

1/2 msk dijonsenap 

Paprika (bestäm själv hur mkt)

Champinjoner (bestäm själv hur mkt)

1 Rödlök

1 tomat

2-3 msk kikärtsmjöl (beroende på hur "fast" du vill ha grytan)

Olivolja

Paprikapulver, salt, peppar

Fräs rödlök och svamp med olivolja, tillsätt paprika, tomat, tofu tills det blir en fin yta. Tillsätt havremjölk, sambal olek, ketchup och dijonsenap, rör ihop, lägg till  kikärtsmjölet och kryddor, rör om, låt puttra på svag värme och voilà!

ett fotsteg ifrån ätstörningar

Jag hatar idag. Jag hatar att personalen var uppe hos mig flertal gånger i morse och tjatade och tjatade om att jag var tvungen att gå upp när jag verkligen inte inte inte ville, och de tjatade om att hålla matrutiner och inte glömma bort morgonmedicinen. För att överleva dagen behöver jag de där stämningsstabiliserande och det där pillret som ska minska ångest och sorg. Jag brukar dra jämförelsen med medicinerna att de är lika viktiga för mig som insulinet är för en diabetiker. Men idag är jag gnällig, ledsen och arg över att jag behöver ta mediciner trots att jag inte har några fysiska problem.

Och jag är arg för att få konstanta påpekande och dubbelkollande om jag verkligen har fikat klockan tre eller inte. Och jag är arg för att frukost inte är okej när jag vaknar vid lunchen för det är tydligen inte lika näringsrikt, trots att det är äckligt att äta lunch när jag är nyvaken. Bara för det ätstörda förflutna. Allt för att se till att jag håller en struktur för att inte hamna i ett ätstört träsk.

Jag är ledsen för att jag inte kan slänga min våg, trots att jag inte vill ha den egentligen, och trots att jag inte ställer mig på den. men ibland gör jag tom det och jag skäms. Jag är arg eftersom det krävs bara ett steg för att bli beroende av siffrorna igen. Jag är ledsen för att jag ibland saknar den ätstörda kontrollen för jag vill inte tänka så, jag vill inte förlora mig själv och jag vill inte vara ätstörd. Jag vill inte. Jag är bara så himla arg och ledsen idag. På alla. Men mest, på mig själv.

  

All despair is followed by hope.

jag vill leva mitt liv utan alla demoner

Jag har fått svar på ett av mina volontärarbete jag har velat engagera mig i och eftersom det inte riktigt är klart än så får ni helt enkelt hålla utkik tills uppdateringen kommer!

Under många dagar, och framförallt helgen så har jag vandrat omkring likt en osalig ande i vardaglig panik med ångestpåslag. Även om min tillvaro är stabil och att jag har en fungerande vardag jag aldrig haft tidigare så är jag så himla rädd för känslor. Jag är så himla rädd för att dagen jag skrivs ut från behandlingshemmet, att jag kommer falla tillbaka i rakblad och ätstörningar. Den här helgen har varit en sån helg när tankarna och känslorna har svämmat över och tagit över vardagen. Jag kan inte sluta känna klumpen i halsen, svidande tårar och en känsla av att jag snart kommer falla ihop i tusentals bitar. En känsla jag inte ens vet stämmer.

Jag vill inte nå destination lycka eftersom jag vet att den inte existerar. Jag vet att livet alltid kommer att gå upp och ner och att det alltid kommer finnas bekymmer som behövs tacklas och att det kommer komma stunder där jag känner all glädje i världen och bara njuter av livet. Men just nu är jag rädd för allt och det är då jag flyr, och det är då jag inte får fly. Jag vill vara i ett tillstånd där jag känner att jag inte behöver vara rädd varje gång jag mår dåligt för att hamna i ett helvete fyllt av kaos. Jag vill lära mig att veta hur jag ska hantera alla jobbiga situationer och jag vill kunna få känna den där riktiga glädjen när den uppstår och låta den få vara utan stress och oro.

mysig lördag och funktionshinder-plugg

Idag har jag fortsatt på ett pysselprojekt som inte riktigt är klart än! Förutom pyssel så har eftermiddagen spenderats med fika i Åhus och ikväll åkte jag och personal och storhandlade veganmat och vi gick runt och letade runt alla möjliga matprodukter och kakor som är veganska (ja, jag vet att det finns vegokollen för att kolla det, men jag tycker det är så himla kul haha)

Nu kommer jag förhoppningsvis kunna uppdatera bloggen snabbare med vegan-recept, hihi! Nu ska jag återvända till mitt litervis-drickande av te och filmen "I am number four"

Jag har dessutom fått en bok som jag skall studera och ge mig in i att förstå som heter "vad innebär funktionshindret?" - den kommer jag uppdatera mer om på bloggen när jag gett mig in i den lite mer.

Love is energy and energy must move all the time.
Och mansons-logo tatueringen som påminner mig om att det finns ljus i mina mörkaste stunder.

Den så-kallade otursdagen har varit laddad med glädje!

Nu har jag äntligen sommarlov och det är så himla underbart att trycka bort skol-stressen och fokusera på allt det där jag vill fokusera på som inte har med skolan att göra!

Idag har varit en superlugn dag, druckit lite för mycket cola zero, rökt på tok för mycket och slappat på soffan bara för att jag kan. Nu är skolpressen över för sommaren! Och, dagen har avslutats med en av mina fina vänner. Vi har käkat middag och glott på en skräckis.
Jag har hela morgondagen planerad och det får ni se mer utav i morgon, puss!

total bloggtorka

Förutom att jag över-tänker och svårigheter att sortera så jag har världens bloggtorka. Idag kommer däremot uppdateringar efter att jag idag har haft skolmöte (vilket gick himla bra, vi diskuterade alla nya ämnen jag ska börja läsa till hösten och jag är SUPERMOTIVERAD!!) och jag har letat praktik som en galning i hela Kristianstad och det håller jag på att fortsätta med! Jag tänker hitta sysselsättningar nu i sommar för att inte börja klättra på väggarna och enbart fokusera på framtidsplaneringar och gräva ner mig i någon slags hemsk, skrämmande bubbla.

Jag kommer även att påbörja volontärarbeten och allt det här kommer uppdateras på bloggen inom kort. Så mellan mina svartvita dagar har det även funnits små gråzoner.

De senaste dagarna har jag förätit mig på godaste vegan-nougaten och vegan-lösgodis (tänker påpeka att jag läst på vegokollen att det kommer tillsättas mjölkpulver i nougaten snart och det irriterar mig. Håll koll, veganvänner!)

 

SUPERGOD, VÄRLDENS BÄSTA.
Kommer bli så himla besviken om de verkligen kommer att tillsätta mjölkpulver. gaah

VÄRLDENS BÄSTA TOFU-SALLAD

OK. Jag åt världens godaste tofu-sallad idag, receptet hittade jag på någon hemsida som jag dock ändrade om själv (glömde ta bild eftersom det var så himla gott så jag åt upp det lite för snabbt hihi)

RECEPTET:

1 paket kung markatta färdigmarinerad tofu

3 msk dijonsenap

2 msk tomatpuré

2 msk soja

olivolja + svartpeppar och salt.

Den här bääääst till sallaaaddeeerrr och hur god som helst. 30 spänn på coop,
ÄLSKAR tofu. Ibland gör jag egenmarinerad också, kan dela receptet på den nästa gång jag ska göra storkok med tofun.

OK, tog cirkus 20 minuter att göra. 

Skar tofun i tärningar, stekte den i olivolja med massa svartpeppar och salt.

Blandade ihop de andra ingredienserna och öste över det när jag hade fått färg på tofun. 

Därefter lät jag det puttra på svag värme och jag tillsatte lite vatten för jag ville att det skulle vara mer "såsigt" och det här receptet fungerar bra till en gryta också! MUMS Det blir cirkus fyra-fem portioner

Till det hade jag:

avokado, kikärtor

solroskärnor och pumpakärnor (massvis hihi)

sparris, romansallad och sen lite av alla möjliga grönsaker jag hittade i kylen.

HÄR KOMMER FOTOBOMBEN

Avslappnad, halvt jobbig helg och jag som sökt praktik och kunde inte vakna i morse så jag missade mötet. Typiskt. Nu ska jag ta det lugnt, glo på film, ut och promenera i sommarvädret och bjuda på fotobomben jag lovade, har skapat en kategori på bloggen för bara mina bilder, jag har massa bilder som skall fortsätta redigeras läggas upp plus att dessa bilder inte är alla, de andra kan ni hitta. HÄR.

 Och ikväll ska jag testa en tofu-sallad jag hittade recept på som verkar hur god som helst, uppdaterar om den ikväll. Puss

 

det gör så ont ända ner i själen i en rädsla av att falla

Det finns även dagar som gör så ont att jag bara vill skrika, sådana dagar då jag har tankar om att jag vill ge upp igen. Dagar då jag vill ta mig till av mina gamla, hemska strategier med ätstörningar och rakblad, även om de  egentligen inte längre finns kvar. Vissa dagar kommer tårar som känns som samma hemska syra som brände för några år sedan och tankar som känns som de allra vassaste knivar i hela världen. 

Och just de dagarna, är några av de värsta, när jag känner att det vore lättare att självskada och undvika istället för att faktiskt tackla problemen. Just de dagarna blir jag så arg på mig själv för att jag tänker på det viset och för att jag just då i stunden inte tycker det är okej att ens tänka på det.

Men innerst inne vet jag att dessa tankar egentligen är okej, speciellt efter att jag levt i den världen så länge i mitt liv. Vissa dagar när det är tufft måste jag vara mer försiktig än andra för att inte låta tankarna bli verklighet och det är då jag måste komma ihåg det där tänkandet om att det är okej att tänka och känna men fortsätta kämpa för att inte låta mina hjärnspöken bli verkliga. Det gör så ont ända ner i själen i en rädsla av att falla tillbaka till allt det sjuka för jag vet att det finns ingen frisk framtid i ett liv av det sjuka.

Jag tar inte en enda lycklig dag för givet, för jag vet,
 att vartenda lyckliga tillfälle är varje tecken på friskhet

en regnig dag och veganpropaganda!

Regnig dag, högsta volym och matlagning med mina vänner på behandlingshemmet är vad som händer just nu, helt underbart. 

Jag måste verkligen tipsa om en vegansk glass, för alla er som käkar glass med animaliskt innehåll för guds skull. Vem behöver chokladglass med ett animaliskt innehåll när man kan äta supergod, vegansk chokladglass för 20 spänn?(ingen) Det gör allt verkligen så himla onödigt att producera tex glass med det animaliska produkter när man faktiskt inte behöver göra det. 

 om nio dagar har jag varit vegan i två månader men vem räknar?hihi
Som sagt, veganism är INTE en diet, det finns ju massor av vegansk skräpmat och jag har en viss förälskelse i glass. Nu ska jag röra ihop en vegansk sallad med marinerad tofu, spenat avokado, alla möjliga grönsaker och pumpa+solroskärnor. Lätt när man inte orkar tillaga något, hihi.

Jag har massor i min kalender idag, Idag ska vi gå igenom min nya diagnos för att jag skall kunna förstå den bättre och det uppdaterar jag mer om senare, jag kan inte riktigt berätta det officiellt så länge jag inte förstår det, men det kommer ett inlägg om diagnoser och min historia angående det inom en snar framtid.

Tofuline - Rich chocolate och det finns massvis av olika smaker inom Tofuline. Try it!

här är glassen och jag har levt på den och massvis av cola de senaste dagarna, puss!

en vilseledande helg och en jäkla tuff början

Hela helgen har jag levt i en slags ovisshet om verkligheten, jag har levt i känslomässiga bergochdalbanor av okända anledningar och allt har varit okänt helt enkelt.

Idag däremot, fick jag meddelandet av att nästa vecka ska vi successivt (såklart) påbörja att planera angående min framtid, efter, utanför behandlingshemmet. Det är sjukligt skrämmande,

Jag har bott här så länge att när jag bara tänker på att jag faktiskt inte kommer att bo här för evigt skrämmer mig, tanken av att jag ska flytta härifrån försvinner ofta väldigt lätt. Och det är sjukligt hur beroende jag är av att alltid veta att jag alltid får skydd när jag faller så rädslan förstår jag själv, senast jag föll när jag var ensam lades jag in inom slutenvården, men det var dock för tre år sedan och idag har jag lärt mig hantera saker och ting på andra vis, men oavsett vad så är jag inte redo att lämna behandlingshemmet just nu, hur ska jag då veta om jag är redo efter ett år?

Jag leker med tanken rätt ofta och jag har en återkommande mening i mitt huvud "kommer jag få uppleva ett fungerande liv, klara av att ta hand om mig själv och allra längst fram i livet, få ett lyckligt slut?" 

- Helvete vad jag är rädd. Men helvete vad jag längtar.

Jag i lördags: 

Den enda dagen jag orkade göra något, min bästa Camilla fyllde år så jag var ändå tvungen att ge henne massor av pussar och kärlek, oavsett hur jag än mådde. 

Pussar på henne varje dag, massamassa kärlek till min Milla!
- Vad ska jag göra dagen du lämnar Skåne?