Vad innebär det att leva ett liv? framtidsplaner - med panikinslag

Samtalet i onsdags var ett fruktansvärt jobbigt samtal, samtalen angående min framtid börjar att bli fler och fler, och hur skrämmande det än är för mig så är det illa tvunget, jag kan ju inte bo här för evigt. I juni har jag bott här i två år och 4 månader, men vem räknar?

En sak är konstaterad nu i alla fall. Här skall vi kämpa för att jag ska bo inom behandlingshemmets fyra väggar tills senast sista maj 2015 men inte längre. Inte en sekund längre. Vad jag ska göra därefter vet vi inte, om jag skall slussas ut inom denna vård, skickas till en LSS lägenhet? Och detta är något vi ska börja jobba mot nu. Jag har ställt mig själv väldigt många frågor, för hur fungerar det att leva själv egentligen? 

Vad innebär det att faktiskt leva och att ha ett eget liv?

Jag har förlorat så mycket under dessa år med psykisk ohälsa, vänner, familj, viktiga saker och ting som tidigare gav mig lycka, som jag inte ens kommer ihåg. Jag vet inte hur man fungerar i sociala sammanhang, jag har ytterst få vänner utanför den "sjuka" världen, jag har ingen aning om hur någonting fungerar, förutom det där sjuka eftersom det där är så lätt att veta när det är det man är bäst på.

Jag har tänkt väldigt mycket själv, jag har brainstormat en del och kommit fram till en sak jag ska göra.

Jag ska göra en bok med saker som jag vill åstadkomma med och vilka mål jag har.
Jag kommer att uppdatera om detta!
Inga drömmar är för små eller för stora, jag ska inte tänka på hur omöjliga vissa är jämfört med andra. Jag skall skriva ner allt jag tycker låter spännande och intressant, även om det så är något så galet som bungyjump!

Jag vill inte vara den tjejen man känner igen från ett behandlingshem, den tjejen som aldrig kunde ta hand om sig själv, hon som konstant flydde från verkligheten och vägrade att ge upp en värld av psykisk ohälsa.

Den här kampen kommer att bli svår, men det här är en kamp som måste genomföras, för att jag skall kunna bli lycklig igen.