söndag 4 maj 2014

För ett år sedan och idag.

 
Såhär har min dag sett ut idag, jag har äntligen fått tillbaka fantasin och motivationen till att skriva igen, inte bara dagböcker, utan även mina noveller,  Det är så himla viktigt att aldrig ge upp om de saker man älskar att göra, och om de drömmar man har, speciellt dessutom om man mår dåligt.









Överklagan närmar sig.
Som jag tidigare sagt, valde psykiatrin att sluta betala min plats vilket skall överklagas nu. Innan den tionde skall jag ha skrivit ett brev till socialen och lägga fram punkter om vad orsaken är till att jag skall stanna kvar här. Nu när jag ska framföra allt så har jag verkligen börjat tänka på mina framsteg.

Hade detta skett Sarah för ett år sedan så hade hon antagligen avvikit, sprungit till krogen eller packat sina väskor. Hon hade antagligen dessutom fastnat i sitt självskadebeteende som inte har existerat på månader. Det hade inte skiftat mellan svartvitt, det hade bara varit svart. Nattsvart.


Okej, tankarna och impulserna har slagit mig, men jag har inte agerat efter tankarna. Jag ser inte allt kolsvart, jag kan även faktiskt tro på att jag faktiskt kommer få lov att stanna kvar då jag kämpat som in i helvete för att ta mig dit där jag är idag. För ett år sedan klarade jag inte skolan alls, det gör jag idag, för ett år sedan hetsåt jag varje dag och jag skar mig själv varje gång det dök upp en situation eller en känsla jag inte kunde hantera. Det gör jag inte längre idag. Jag håller kvar min vardagliga struktur, jag pratar, jag andas, jag gör saker jag älskar att göra för att kunna fokusera och jag lägger ner rätt sort av energi på rätt saker och kämpar för att jag skall få stanna. Jag vägrar avvika, jag tänker kämpa tills jag vinner det här, för med hjälp av personalen och min terapeut här så lever jag idag. För jag valde livet, jag valde att släppa in dem i mitt liv för att ge mig livsglädje igen.

Outfit och bilder från igår:Sammanfattning av gårdagen: Besökte min familj, träffade min älskade hund, drack kaffe och när jag kom hem hade jag en fin vän väntandes och vi spelade call of duty tills det var läggdags. Puss!




min älskade älskade älskade Simba. <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar