Att vara vegan med ett ätstört förflutet.

Det bästa valet jag någonsin har gjort är att bli vegan. Däremot har det funnits långa diskussioner och oro från min omgivning. Jag har fått frågor om detta har någonting att göra med en ätstörning, det har funnits frågor som lytt

• "Är det för att du får mer kontroll över ditt matintag?"
• "Är det för att du inte längre "behöver" äta fetter som ost och smör?" 
• "Är det för att det är mycket godis, kakor och onyttigheter du förbjuder dig att äta?"

Dessa diskussioner * Jag har fått höra att jag borde gå tillbaka till att vara vegetarian för att vissa tror att detta är en bantnings-diet. Mig sårar det eftersom det handlar INTE om att jag skall förbjuda mig själv att äta saker och ting! jag vill inte äta något animaliskt alls eftersom jag bryr mig så himla mycket om djuren. Dessutom finns det vegansk skräpmat också för den delen haha och visst jag måste tänka på mycket för att inte få näringsbrister, men det behöver även köttätare och vegetarianer göra, jag behöver dock tänka lite mer på det nu då jag inte KAN, äta ägg etc, eftersom jag vill MÅ BRA både fysiskt och psykiskt. Jag mår bra av att vara vegan, jag är lycklig över att jag blev det. Att vara vegan är så himla viktigt för mig. Detta får jag konstant förklara för människor (och det får det vara värt) i min omgivning på grund av att det är så många som oroar sig att jag skall få anorexi igen. Hade jag inte lidit av ätstörningar så hade dessa diskussionerna inte varit lika extrema, lika tunga.  

Jag har däremot erfarenheter av anorektiker som har varit tvungna att lämna den veganska livsstilen och det är faktiskt ingenting jag lägger mig i, det har inte med mig att göra, det har med dem att göra och deras akuta behov av extrema näringsbrister.

Den här bilden bjuder jag på, för såhär glad är jag för att jag blev vegan. Back off