Nu lever jag i kronisk ovisshet. -

Frustration. Frustration och mer frustration är en känsla jag börjar bli fruktansvärt bekant med nu.
Brevet till socialstyrelsen blev ivägskickat igår. Nu är det bara till att vänta. väntaväntavänta på det där beskedet om min behandling får fortsätta eller inte. I allt detta kaos skall jag i morgon träffa min socialsekreterare och någon från LSS då jag blivit berättigad till det nu. Går inte in på själva samtalsämnet i nuläget. Vi får se hur det går i morgon. Jag lever åter igen i ovisshet, åter igen i stress och ångestångestångest och tårar. Dagligen.

Åter igen, upprepande gånger blir man den där marionettdockan. Man kan försöka streta emot, försöka att styra men det är inte själva dockan som faktiskt har kontrollen. Ibland, eller nej, faktiskt ganska ofta blir jag väldigt väldigt väldigt arg och ledsen på detta system. Det känns så orättvist.
Varför varför varför, får inte jag själv bestämma över mig och MITT LIV?

såhär har hela min dag sett ut, praktiskt taget. digestivekex, one tree hill och te.