om hur nära det kan vara att falla tillbaka till självskadorna.

Just nu känns allt bara så himla psykiskt påfrestande och jag har haft tankar på att falla ner i det där mörka hålet av rakblad och ångest, för det hade varit så jäkla mycket lättare att tänka på det än att hantera vardagen som känns för jävligt. Den där strategin använde jag mig av sen jag var liten tills 2013, så det är såklart att det är den första tanken. Det kommer säkert hända fler gånger, men varje gång jag står emot, desto svagare blir tankarna om självskadandet. Jag har skrikit, jag har gråtit, jag har varit arg och trott att allt var över de senaste dagarna. Men glädjen kom tillbaka, det var "enbart" mina hjärnspöken och känslor som sa att det inte var så. Hade jag lyssnat på dem, hade jag antagligen inte varit glad idag och följt med på utflykt med behandlingshemmet idag. Jag hade antagligen bara legat i sängen och gråtit. Sedan hade jag fått kämpa mig upp igen, för att inte låta bakslaget utvecklas till ett återfall.
Varje gång jag härdar ut mina självskadande tankar, ser jag fler och fler strategier jag använder mig utav som jag inte tänker på just i känslostormarna, för jag står ju emot. Jag skriver ner strategierna. Jag läser dem, jag använder dem. Och det fungerar för mig. 

För det där med att skada sig själv är en hemsk ond cirkel som kan kännas lätt att förstå sig på i stunden, fast i själva verket blir det så mycket värre så det är lätt att man i slutändan inte förstår varför man skadar sig själv så pass mycket. Självskadandet förvärrar alla problemen, stora som små. Då är det ännu lättare att man fortsätter skada sig och ångesten ökar åter igen, problemen blir fler och allt större och resultatet är bara ett rent helvete, där man inte längre ser sina vänner eller sin familj, och saker som kanske faktiskt är fina i sitt liv. Man glömmer lätt bort sina intressen och allt det där som kan få en att le. Allt man känner är ångest och fanskap och så var det för mig när jag självskadade. 

Självskador är aldrig en lösning på ett problem, det är oftast en strategi som förvärrar dem.

Behandlingshemmet var på stranden idag,
Vi solade och åt glass och det var en bra, fin dag.
 Det hade jag inte känt om jag föll tillbaka.