Allt det där som skulle göras har varit det som pressat mig in i det sista. Jag har åter igen bevisat att dra täcket över huvudet förvärrar saker och ting och jag har åter igen fått kämpa emot och ska nu ge mig upp igen. Efter tårar, skrik, tårar, skrik, glädje och ångest så har allt varit en enda stor röra, en röra jag förvärrat på grund av att jag vägrat tackla verkligheten. Nu ska jag dra igång igen.
Jag håller på att skriva,skriva,skriva och skriva, för jag ska hjälpa till som volontär med att skriva i en organisation, som jag inte uttrycker här och nu, men som är i full rulle. Jag har så mycket jag vill förmedla och hjälpa till med, svar från den andra organisationen blir efter semesterperioderna och åh då är det dags för att hjälpa till att göra nytta! *glädje
Idag har jag varit på Astrid och Aporna för första gången och köpt hem en massa veganmat, mums! I morgon kommer jag skriva ett inlägg om
hur veganism räddade och fortfarande räddar mig ifrån min ätstörning.
Annars har livet på behandlingshemmet rullat på som vanligt.
 |
| Varit med älskade Milla i Åhus <3 |
 |
| Fått orange-t hår, (det skall bli blont) |
 |
| Världens godaste glass (med start på haha) den försvann på tok för fort. |
 |
| Hope is a declaration of what is possible. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar