Det som börjar närma sig, är överklagan angående min placering som avbröts för några månader sedan och det är så himla skrämmande och fruktansvärt obehagligt. Det var en fruktansvärd process men som lyckades att lösas för stunden då eftersom enligt kontraktet stod det att jag var förlängd tills Juni 2014. Men, nu efter Juni är jag inte förlängd och det kommer att skrivas brev, jag kommer få lägga fram alla anledningar och vad jag vill, vad jag behöver för att få bo kvar här, jag kommer inte att sluta kämpa och jag kommer inte att ge upp den här kampen.Jag blir bara så arg eftersom de drar i mina trådar och skapar fler problem för mig som jag egentligen inte behöver, jag gör konstant framsteg här, enorma framsteg. Jag är på god väg mot det jag önskar. De har INGA grunder i att sluta betala, varken enligt mig eller enligt hemmet. Jag vill inget hellre än att få ett fungerande liv och en bra, fungerande framtid.
Däremot känner jag mig ändå totalt maktlös. Det värsta är att det här är inte första gången det här händer. Jo, för mig är det men jag vet flertal personer som har blivit utsatta för detta och fått en behandling avbruten trots att de har gjort framsteg och jag har sett dem rasera på grund av deras placerares val.
Det valet placerarna gör handlar om ett liv, och det är ett helt liv de kan förstöra. Jag hatar psykiatrin just nu. Jag verkligen avskyr dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar